Nu var det längesen jag skrev här, nästan 3 år sen. Men vet ni vad? Jag sitter här i soffan med det allra bästa som hänt mig, vår guldklimp som föddes dec -14. IVFen på Carlanderska i april -14 lyckades alltså. Helt fantastiskt och både jag och sambon var nog lika chockade när jag väckte honom hysteriskt på påskafton det året med stickan med plusset i handen. Den känslan är jag gärna med om igen. 

 

Nu är vi sugna på syskon till vårt lilla busfrö och gjorde ett fet med blastocyst i söndags som fanns i frysen sedan sist. Jag kände mig inte ett dugg nervös eller olustig, kände att vi ju faktiskt fått vår guldklimp redan så ett syskon är bara ett plus. Men nu, såhär 3 dagar efter insättningen så är känslan annorlunda, tyvärr. De där tunga tankarna om att det nog inte lyckas har kommit tillbaka. Googlar och blir tokig på allt jag läser om symptom m.m. Har haft brun flytning sedan igår och symptom på mens som brukar komma ett par dagar innan. Så det är väl bara att inse att det inte funkar såhär... vi får ge det en ny chans antingen i nästa cykel eller därefter. Tungt, men det gäller att kämpa. Det är vi "IVF'are" bra på tror jag.....

 

Over and out!

Vill bara skrika rakt ut, men väljer att avreagera mig här istället.

Jag är trött på det här nu, den här hopplösa skiten som aldrig verkar få ett lyckligt slut. Andra får barn på löpande band medan vi kämpar och kämpar och inte kommer någonstans. Suck!

 

Varför? Vad har jag gjort för fel för att drabbas och vara med om hela den här barnlöshetskarusellen? 

 

Kommer säkert kännas bättre om ett par dagar när jag deppat färdigt för denna gången. Men först ska jag tillåta mig själv att gräva ner mig och deppa ihop... fundera, tänka, undra o.s.v.......

Imorgon är det dags, äggplock! 

Har inte uppdaterat bloggen på ett tag, har känt lite att jag ska försöka tänka på annat istället. 

Men nu kunde jag inte låta bli, känner mig som en äggasjuk höna (hur de nu känner sig?). Nervös inför morgondagen, finns det några ägg denna gången? Kommer det göra ont denna gången? Kommer läkaren förklara? Om det finns ägg, hur länge vill de odla? Tänk om det inte blir något embryo att sätta in? 

 

Jag är hopplös på att fundera, tankarna far överallt och hit och dit.

 

Eftersom jag har nya kollegor på jobbet så har jag valt att inte berätta nåt för dom. Bara sagt att jag ska vara ledig imorgon (chefen vet dock vad vi gör). Har så svårt för att undanhålla sanningen för kollegorna, men jag vill verkligen slippa alla jobbiga frågor efteråt om hur det har gått, om det fungerade eller inte. Får väl se om de får reda på det på annat sätt ändå kanske, men förhoppningsvis förstår dom då att jag inte vill ha jobbiga frågor. Blir det ett positivt resultat så får de ju veta tids nog ändå. Inte går ju "normala" människor runt och berättar att de är gravida dagen efter de fått ett.plus på stickan, eller hur?!

 

Jaja, nog tjatat om det. Det är nu det gäller.... Om några veckor vill jag se ett ♥ banka på en ul-skärm. Wish me luck, please. :)

Ringde Carlanderska förra veckan för att se vad de kunde "erbjuda". Fick en tid där redan i onsdags, det börjar positivt iallafall.

Kändes som en helt annan stämning där än på RMC, ett helt annat lugn. Fick träffa en jättebra läkare (egentligen pensionär, men jobbade extra 1dag/v). Han kikade lite snabbt med vul och såg att jag haft ägglossning. Där fanns ca.8 blåsor på varje sida vad han kunde se. Är inte det många för att vara en helt ostimulerad cykel?

Jaja, han sa iallafall inget om att det var många så det är nog bara jag som är nojjig.

 

Bestämde oss för ett 3-pack med distansbehandling vilket innebär att jag gör vul i Jönköping och kommer till Carlanderska för plock och återföring. Ska bara få tag på läkaren i Jönköping också så han kan ta emot oss. 

 

Vi kör igång när mensen kommer, vilket borde bli omkring 2-3/4 om den kommer som den brukar. Denna gången blir det korta protokollet, fortfarande med gonal-f men med orgalutran på dag 5 och framåt.

 

Känns positivt att ha bytt klinin, hoppas bara det innebär positivt resultat också. Wish us luck! ♥

Har inte riktigt haft inspirationen till att skriva nu på någon dag. När det gäller barnfronten står det stilla nu, så finns ju inte så mycket att skriva om. 

 

Ringde rmc i tisdags igen och fick bara svaret att "Vad synd, då har ni inget mer i frysen nu då och gratisförsöken är slut". Så var det med det ja... jag ska samla lite kraft och ork till att ringa Carlanderska nästa vecka tänkte jag. Hoppas på bra svar och kort väntetid så vi kan komma igång igen. 

 

Det tar på krafterna det här, men samtidigt känner jag att det är riktigt skönt att jag har massor av annat som upptar min tid. Hunden är dessutom oerhört viktig, hon är vårt allt och ge oss orken att kämpa för det vi verkligen vill.

Ringde till rmc på morgonen för att meddela mitt minusresultat. Men sköterskan jag pratade med sa att hon inte kunde registrera det som misslyckat förrns mensen kommit igång helt.Skulle ringa igen när mensen kom eller ta ett nytt test om en vecka. Det tog nog ungefär 10 min efter att vi lagt på så kom mensen... Så imorgon blir det nytt samtal till rmc. Suck!

Eftersom det fortfarande bara kommer brunt (gammalt) blod och ingen riktig mens så tog jag ett test ikväll igen. Men som jag trodde, det visade inget plus...

Imorgon är det dags att ringa rmc för att berätta om testresultatet. Får väl se vad dom säger om detta. Mensvärk som kommer och går och gammalt blod som kommer ut.

 

Någon annan som haft det såhär? Hittar inget direkt liknande när jag söker. Knepigt! Inget att göra nåt åt dock, helt plöstligt dyker väl tant röd upp med dunder och brak kanske....

 

Ajöss!

Sådärja, lite helg och därmed tid att bara vara. Skönt! 

Det verkar som om jag tog det negativa resultatet rätt okej ändå. Det börjar väl bli en vana snart tyvärr. Det hjälper inte att deppa ihop, även om det blir så en kort stund. 

 

Mensen har inte kommit igång helt än. Det är mer som gammalt blod/bruna flytningar som kommer. Det brukar vara så några dagar innan beräknad mens, men konstigt är att mensen borde kommit i torsdags. Men men, den kommer väl igång snart antar jag. Surt bara att bara gå och vänta och veta att den kommer närsom.

 

Har tittat lite på alternativ att gå vidare med och det är nog Carlanderska i Göteborg som ligger närmast tillhands i dagsläget. Får se vad det blir till slut. 

 

På måndag är det dags att ringa till rmc och meddela det negativa resultatet. Får se vad de säger, gratisförsöken är ju slut nu och vi har inget i frysen. Bara att sucka över det och ta nya tag.

 

Ajöss!

Testade imorse, eftersom mensen nu är en dag sen och bara brun flytning igår. Men testet skrek ut sin ilska - inte gravid!

 

Suck! Tur det är fredag och snart helg med tid att bara vara.

 

Ajöss

Tidigare idag så hade mitt hopp i princip förvandlats till en tro. Mensen var beräknad till idag, men hade inte dykt upp. Jag brukar alltid få bruna flytningar innan mensen och inte heller dom hade dykt upp. Jag intalde mig nästan i ett svagt ögonblick att det kanske gått vägen denna gången iallafall. 

 

Men som man säger, upp som en sol - ner som en pannakaka... ikväll såg jag bruna flytningar i trosorna och mensvärken som går ner i benet kom på besök. Jag trodde jag dog för ett ögonblick, men efter en lång dusch så insåg jag att det hjälper inte att deppa ihop.

 

Ikväll har jag därför läst om andra kliniker och vad de har att erbjuda, priser o.s.v. Nu blickar vi mot nästa försök (fast hoppet fortfarande lever, det är först när blodet kommer jag inser helt tydligen)... 

 

Nya möjligheter med förhoppningsvis nya erfarenheger som leder oss på rätt väg till vårt mål

 

På återseende!

Det här börjar bli sjukt.. jag går på toa var och varannan timme för att se om det är bruna flytningar eller blod. Mensvärken kommer mer och mer och jag blir inte av med den svidande känslan. Samtidigt sticker det lite i brösten, men det är så ytterst lite att det lika gärna kan vara inbillning...

 

Än har jag inte gett upp hoppet iallafall.. men det här är sjukt jobbigt, tankarna är där hela tiden, dygnet runt!

 

På återseende!

Ja, jag känner ungefär som rubriken lyder. Ena stunden är jag positiv och nästa är jag negativ... När jag åkte hem från jobbet för en halvtimme sen så tänkte jag att "det kanske går vägen ändå, de bruna flytningarna har ju inte dykt upp än, tjohoo!" En halvtimme senare var jag på toaletten hemma och vågade knappt torka mig för jag var helt säker på att det hade kommit blod. Men nej, det var inget blod. Phu! En lättnadens suck, som lika snabbt byttes ut till negativa tankar. Jag har ju provat lite zonterapi denna månaden (tryckt själv på vissa punkter på fötterna) och bara för någon dag sedan läste jag ju om någon som sluppit sina bruna flytningar efter zonterapin. Så kanske det är för mig också, imorgon kanske mensen kommer som en oväntad bomb. Tyvärr har jag ingen bombgrupp att ringa isåfall som kan detonera den utan att skada, men isåfall är det väl bara bryta ihop och komma igen.

 

Nej, positiva tankar har jag lovat mig själv. Så mensvärken som gnor inne i magen får jag väl intala mig är nåt som växer därinne istället. Avsaknad av ådror på brösten, illamående, metallsmak i munnen vet jag inte vad jag ska säga om... eller varför inte säga att vissa inte alls får tecken på graviditet såhär tidigt, eller?

 

Hur som helst, denna tid är en evig resa mellan hopp och förtvivlan där jag hoppas att hoppet ska leda oss till graviditeten.

 

På återseende!

Helgen börja lida mot sitt slut och jag kan stryka två dagar i min väntan. Jag har tyvärr gått från positiv till inte alls positiv. Hur mycket jag än känner efter så känner jag inga tecken på graviditet. Visst, det känns något ibland på högersidan och fingrarna är svulla samt det "sticker" i brösten. Men och det är inte det minsta men, det är snarare tecken på mens. Dagarna innan mens brukar jag få flytningar som sedan blir bruna innan mensen kommer. Dom har börjat idag ocg det är även en svidande känsla där nere. Suck!

Men jag ska inte ge upp hoppet, det gör jag först om mensen kommer eller om det blir "ej gravid" på testet.

 

Läste en bra blogg nyss, en tjej som skrev att de nu bestämt sig för paus. Hon skrev så bra om barnlöshet och alla tankar som far.

Det känns som om jag hela tiden går runt och väntar på graviditet och tänker att om det bara blev plus så skulle livet vara komplett. Samtidigt så har jag ju det väldigt bra nu med allt annat. Jag trivs med livet i övrigt, men det är svårt när den där sista pusselbiten saknas.

 

Den pusselbiten vill jag hitta i veckan.

På återseende.

Allt närmare testdatum, men för varje dag smyger sig osäkerheten på. Alla tecken jag kände för någon dag sedan är som bortblåsa och istället känns det som en lite svidande och tung känsla... precis som förra gången. Känns tungt!

 

Men jag har ju bestämt mig för att försöka hålla hoppet uppe, försöka tro på det denna gången. Hoppet är det sista som överger och även om det ibland känts som om hoppet har flytt sin kos så försöker jag tänka posititvt. 

 

För varje dag som går är vi ett steg närmre vårt plus.. när det än blir.

 

På återseende!

Ja, även om det kanske låter bättre än vad det möjligtsvis är så är vi i väntans tider. Väntar på testdag som är den 22:a. Fram tills dess lär jag väl säkert känna av både illamående å annat. Men inte sagt att det betyder ett plus på stickan, nejdå. För attand vad det är lätt att inbilla sig saker.. känner jag inte några stick på högersidan, är jag inte lite illamående ändå....

 

Pendlar hela tiden mellan hopp och förtvivlan och ju mer jag tänker på det desto värre blir det. Kanske tur ändå att det är lite stressigt och fundersamt just nu med andra saker som tar upp tiden och tankarna. 

 

Molvärken jag haft sen insättningen är iallafall bofta nu, istället inbillar jag mig att det liksom drar på högersidan. Mest troligt är väl att det är för jag vill att det ska göra det. Har nämligen läst om många som haft det så efter ivf/fet och då varit gravida. 

 

Ajöss och på återseende!