Uppgiven...

Vill bara skrika rakt ut, men väljer att avreagera mig här istället.
Jag är trött på det här nu, den här hopplösa skiten som aldrig verkar få ett lyckligt slut. Andra får barn på löpande band medan vi kämpar och kämpar och inte kommer någonstans. Suck!
 
Varför? Vad har jag gjort för fel för att drabbas och vara med om hela den här barnlöshetskarusellen? 
 
Kommer säkert kännas bättre om ett par dagar när jag deppat färdigt för denna gången. Men först ska jag tillåta mig själv att gräva ner mig och deppa ihop... fundera, tänka, undra o.s.v.......


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

oforklarligochofrivillig.blogg.se

En blogg om oförklarlig och ofrivillig barnlöshet. Vi har kämpat i flera år och gått igenom inseminationer, ivf och fet men utan resultat. Vägen är lång och krokig med många höga berg och djupa dalar, men en dag ska vi nå vårt mål. Det är jag fast besluten om. Välkommen att följa vår resa.

RSS 2.0